Dag 19

Detta blir vår sista hälsning från USA innan vi i morgon packar hyrbilen med väskor och far till Los Angeles och hemfärd. Lite vemodigt men allting har ett slut. Och det känns bra att få komma hem till familj, vänner, arbete och rutiner. Särskilt efter en från allra första början till sista slutet (tror vi) perfekt resa.

I dag bättrade vi brännan vid poolen. Åkte till Temecula och strosade i gamla stan där vi också tog en fika på Starbucks. Nu när Halloween är över var det julskyltning och julstämning för nästan hela slanten. Så nu är det jul igen...

Mia visade oss också apelsinodlingar och väldiga vyer uppe i bergen. Ett besök på Frozen Youghurt, som mer smakade mjukglass, och ett sista besök på outlet har vi hunnit med innan vi ska avsluta kvällen med lite spel och en kopp te.

Om allt går som det är tänkt och vi hoppas kommer vi att landa i Göteborg fredag 18.50. Efter en resa som hör till topp två i våra liv och som vi är oerhört tacksamma att ha fått göra. Ett stort, stort tack till Mia, Dan, Jonah och Ami för all kärlek och omtanke de visat oss.

Dag 18

Närmare Mexico än så här kommer vi aldrig att komma. Tror vi. Fast osvuret är bäst. Drygt nio mil söderut tog oss till San Diego. Hade vi fortsatt ett par mil till hade vi korsat gränsen och sett ett helt annat, och fattigare, land. Vi avstod. I stället hade vi en härlig dag på Coronado, en ö vid San Diego med fin, vit sand och palmer. I dag hade vi dessutom tur med solen som strålade över oss hela dagen. På ön finns också en flottbas och flyg och helikoptrar flög över oss hela dagen. Det kunde vi stå ut med för i vattnet, bara ett hundratal meter ut, lekte delfiner till och från. Och på stranden fick se ett brudpar gifta sig en vanlig tisdag.

På väg hem stannade vi i Temeculas köpcentra. Prövade frusen youghurt. Gillade! Tittade runt och shoppade ytterst sparsamt.

Försökte hjälpa Jonah som går i femman med ett par mattetal han hade i läxa. Efter 45 minuter lyckades Elin och Ami lösa talen. Vi vuxna var förlorade.

Vi har i alla fall lyckats packa en av våra resväskor. Och den är full. Väldigt full.

Ser ni delfinerna?? Riktigt häftiga (och svårfångade på bild!)

Dag 17

Inte långt från vårt hem i Murrieta finns vildmarken och bergen. Här finns också pumor och skallerormar och backar. Branta backar som får Kesbergsterrängen att kännas flack. Vi såg och kände backarna och var enbart glada över att inte se några skallerormar och pumor. En underbar morgonpromenad som frestade på. Den gjorde å andra sidan att vi med väldigt gott samvete kunde sträcka ut oss vid poolen några lata förmiddagstimmar. Vilket vi för övrigt inte hade haft några problem med ändå.

Pumpor inhandlades och karvades innan vi åkte vidare till Corona där vi träffade Anna Bernemalm och hennes man Mike. Det var ett trevligt återseende och en artikel kommer så småningom i AT.

Eftermiddagen/kvällen spenderades på outlet i Lake Elsinore. Oj, det blev mer än vi tänkt och resväskorna känns små. Men vi har gott hopp om att klara det.

En smak av Halloween fick vi också och vi måste ge en handfull fastighetsägare kredit för deras totala engagemang med kyrkogårdar, monster, spöken och andra trevligheter som fyllde deras trädgårdar. Häftigt!

Dag 15 & 16

Helgen kom och helgen gick. Men den var bra. Lördagens amerikanska football var precis så obegriplig och rolig som vi trodde. Jonahs lag är redan klara för slutspel som ohotad vinnare i serien. Lördagens match spelade de hem med 24-0. Imponerande.

En dag vid familjens pool avslutades med ett restaurangbesök på BJ:s BrewHouse. God mat, god dessert, gott sällskap där vi fick vänta i nästan en timma på ett ledigt bord, där bara fem av sju fick efterrätt och där jordgubbarna som tagit slut tydligen återfanns till slut. Fast tyvärr lite för sent för de av oss som blev utan. Trötta men mätta och glada återvände vi till Mandolin Circle och en danstävling framför TV:n.

På söndag morgon tog vi bilen till OC och Saddleback Church, en församling med 40.000 medlemmar. Vi tog oss till niomötet med Rick Warren som talare. En helt igenom praktisk predikan på temat hur man klarar sig ekonomiskt i dåliga tider. Som bäst kan sammanfattas med en fråga man alltid kan ställa sig innan man köper något: behöver jag det här? Vi ska testa i morgon när vi åker tillbaka till Lake Elsinore och dess outlet. Men före det ska vi träffa en tidigare vårgårdabo, Anna M Bernemalm som numera bor bara ett par mil från vår tillfälliga boplats i Murrieta. Det ska bli roligt att träffa henne igen.

Dana Point ska vara en fin badplats. Solig ända tills vi parkerade bilen och gick de sista tvåhundra metrarna till stranden som dimman från Stilla Havet höll i ett järngrepp den timma vi stannade innan vi gav upp och återvände in mot landet. Märkligt.

Tre fjärdedelar av familjen McGranahan offrade sig för Mias skull och genomled en familjefotografering. De kommer att tacka mig senare, försäkrade Mia. Och visst gör de det. Det är jag säker på efter att ha bläddrat genom bilderna.

Vi längtar efter er alla men föredrar att än så länge inte tänka så mycket på torsdag som är vår hemresedag. Ser på AT:s hemsida att en föräldrafri fest spårade ur i Vårgårda. Vi är glada att den inte var på Stockholmsvägen 8...

I morgon ska vi kika lite extra på kusligheter eftersom det firas Halloween här. Och det lär vara stort. Riktigt stort.

Underbar gospelkör!

Dag 14

Efter att ha sett väldigt mycket på väldigt kort tid var en dag av vila precis som vad vi behövde. Och den fick vi på Mandolin Circle i Murrieta. Vi trodde att vi älskade McGranahans GPS. Men nu upptäckte vi, vilket vi förstås redan visste, att vi älskar McGranahans väldigt mycket mer. Dan, Mia, Ami och Jonah är så trevliga, gästfria, generösa och underbara att vi tror vi stannar några veckor extra.

En morgonpromenad, frukost och sedan en dag vid familjens pool med fruktfat, läsning och snabba, kalla bad var vad vi längtade efter och fick. En underbar, lat dag som avslutades med ett kort besök i familjens kyrka där Ami var med på en sångövning inför en julmusikal.

Elin hittade ännu en drömaffär, även om det var Mia som förde henne dit, med massor av pyssel till priser som var så mycket lägre än de svenska att hon gick både genom affären och kassan med ett enda stort, lyckligt leende.

Middagen, grillat kött, potatis, selleri, morötter och bröd, hörde också till de godare vi ätit här. Gud är god och det är McGranahans också. I morgon är det äntligen footballtime för Jonah. Där vi kommer att supporta till hundra procent och på sin höjd förstå nio procent.

Mango, apelsin och vindruvor. Vi har det bra. 

Fia med knuff, Stig vann :)

Underbar middag med underbart sällskap!

Ami övar inför julmusikalen. 

Dan och Jonah laddar inför morgondagens match! 

Dag 13

Så höll denna trettonde dag på vår resa att bli vår otursdag. Men ändå inte. Slutet gott allting gott. Vi var rätt säkra på att en av våra plånböcker, med visakort, var borta. Bilen och väskor genomletades åtskilliga gånger utan resultat. Till slut hittade en av oss den i handskfacket, som även det hade undersökts utan resultat. Gissa vem som hittade den? Rätt! Belöningen blir en gratisshopping.

Första och senare delen av dagen har vi suttit i trafikköer. Vi förstår inte hur människor står ut. Vi är turister och främlingar och kan leva med det eftersom det bara är för en kort tid. Men de som alltid bor här? Å andra sidan kanske de inte heller skulle förstå hur vi står ut i Vårgårda om de fick chansen att se det. Vem vet?

Newport Beach var i alla fall en angenäm upplevelse. Stor och med gott om plats eftersom badsäsongen är över. Utom för alla surfare.

Den återfunna plånboken lättade upp stämningen avsevärt och kvällen, som också var vår 27:e förlovningsdag, firades med dessert på en restaurang. Tack McGranahans!